SFHS Topmenu: Finlander | SFHS | Repository | Talko | DEE |

01.Ungdomsrörelsen

From SFHS

Jump to: navigation, search

I slutet av 1800-talet uppstod en rörelse som ledde till att ett stort antal ungdomsföreningar grundades i vårt land. Föreningarna ville förkovra ungdomen i kunskap och god sed samt väcka ungdomens kärlek till hembygden och modersmålet.

Flera faktorer bidrog till att rörelsen fick vind i seglen. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hade folkskolornas och folkhögskolornas verksamhet gjort att läskunnigheten ökat. Studenternas folk–upplysningsarbete spelade också en viktig roll. Nyländska avdelningen (Nylands Nation) arrangerade föreläsningar och kurser på landsbygden i Nyland för att göra den svenskspråkiga befolkningen medveten om sin egen kultur och lära den att uppskatta sitt språk och sina traditioner.

Den första svenskspråkiga ungdomsföreningen grundades i Malax år 1888 av Johannes Klockars. Redan följande år bildades den första svenskspråkiga ungdomsföreningen i Nyland av folkskolläraren M. Wikman i Hangelby i Sibbo och 1896 bildades de första ungdoms–föreningarna i Helsinge.

Under de så kallade ofärdsåren mellan 1899 och 1905 försvårade myndigheterna föreningarnas verksamhet, och det blev förbjudet att grunda nya föreningar. De föreningar som trots allt bildades var formellt filialer till Malax ungdomsförening eller Wasa ungdoms–förening. Efter storstrejken 1905 blev verksamhets–möjligheterna för ungdomsföreningarna gynnsammare (Ungdoms–rörelsen i svenska Nyland 1889-1939, s. 9-12).

Ungdomsföreningarnas uppkomst hade ofta direkt anknytning till folkskolan på orten eller föreläsningar som studentnationerna arrangerade på landsbygden. Folkskollärarna spelade ofta en aktiv roll då nya föreningar bildades.

I början av 1900-talet då många föreningshus uppfördes var småbarnsundervisningen i vårt land mycket bristfällig. Folkskolorna, egentligen de högre folkskolorna, var avsedda för barn som kunde grunderna i läsning och räkning. På privat initiativ bildades s.k. småskolor som förmedlade elementärundervisning för barn som inte kunde läsa. Småskolorna understöddes av kommunen och olika föreningar, till exempel syföreningar och ungdomsföreningar. Då föreningshusen byggdes reserverade man i många fall rum för en småskola och lärarbostad i huset.

I Tavastby bildades en ungdoms- och allmogeförening år 1908. Föreningen fick i donation av A.V. Holmberg på Övre Labbas en tomt, Andersberg, på vilken man byggde ett föreningshus som också fungerade som småskola. Under sin första aktiva period höll föreningen månadsmöten med mångsidigt program, bl.a. föredrag, diskussioner, körsång och teaterstycken. Mellan 1913-19 låg verksamheten nere, men 1919 återupptogs den.

I början av 1920-talet fick föreningen i donation en tomt som gränsade till Andersberg. Man byggde nu på den ett större föreningshus, Bygård, som togs i bruk 1923 (Malmberg &Rönnholm 1990, s. 177).


Tavastby

Då Tavastby svenska ungdoms- och allmogeförening bildades 1908 var Tavastby en av de största byarna i Helsinge. I byn fanns flera större och mindre jordbruk som satte sin prägel på kulturlandskapet. Byn låg i periferin långt borta från Helsinge kyrkoby. Ville man åka till Helsingfors tog man vägen via Sockenbacka där det fanns ett gästgiveri och där det från och med 1903 fanns tågförbindelse till Helsingfors.

Under den tid ungdomsföreningen verkat har Tavastby genomgått stora förändringar. På byns forna område finns numera stadsdelarna Linnais, Tavastberga, Tavastby, Friherrs, Varistorna, Askis och Petikko (Eskola 2002 s. 56). Friherrs, den första tätorten i socknens västra delar, fick sin början 1936 på Övre och Nedre Labbas samt Råtorps marker (Litzen & Vuori 1998 s. 290). Senare blev flera områden utbyggda med småhus, bl.a. frontmannahus i Tavastberga och Askis. I slutet av 1960-talet började man planera höghusbebyggelse i Råtorp och Hasselbacken. Varistorna utbyggdes i anslutning till bostadsmässan som hölls där 1977. I Petikko byggdes industri och affärsfastigheter i närheten av ringvägen som i mitten av 1960-talet byggdes mer eller mindre parallellt med den gamla landsvägen mellan Helsinge kyrkoby och Bemböle. I Tavastby korsar ringvägen den livligt trafikerade Vichtisvägen.

Tavastby har förvandlats till ett urbant område med höghusbebyggelse och småhusområden. Längst i väster kan man ännu på var sida om gamla landsvägen, nuvarande Ainovägen, se ett öppet jordbruks–landskap. Då de nya bostadsområdena byggdes på Tavastbys gamla område betydde det också att invånarantalet ökade och att de svenskspråkiga Tavastbybornas proportionella andel minskade.

Personal tools
blog comments powered by Disqus