SFHS Topmenu: Finlander | SFHS | Repository | Talko | DEE |

Genos 1940 vol 11 11 65.htm

From SFHS

Jump to: navigation, search

Genos 11(1940), s. 65-68 (Några tillägg till ätten Muncks af Sommernäs genealogi.)

GENOS

- Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja

[ Artikelns slut ]

Några tillägg till ätten Muncks af Sommernäs genealogi.

Harry Donner

Redan innan JULLY RAMSAY i sitt arbete »Frälsesläkter intill Stora ofreden» publicerade genealogin för ätten Munck af Sommernäs, hade hon för ättens vidkommande separat offentliggjort resultaten av sina forskningar[1]. Hon utgick från E. Brenners avbildning av Johan Muncks af Sommernäs i Somero kyrka uppsatta begravningsvapen och bevisade huru denna ätt av A. VON STIERNMAN blivit förväxlad och inympad på den gamla förnämliga inhemska ätten Munck af Fulkilas stamträd, vilken ätt i själva verket utdött redan 1778 med majoren Hans Jakob M. Den Anders Munck det närmast gällde, var icke, som man tidigare antagit, son till vicepresidenten i Åbo hovrätt Johan M., utan till ryttmästaren vid Stålhandskes ryttare Johan M. af Sommernäs, död 1639, och identisk med den Johan M., vars vapen upphängdes i Somero kyrka. Vapnet bestod av tre röda heraldiska rosor på vit grund och på hjälmen 14 st. ryttarstanderter. Från denne Anders M. härstamma alla senare grenar av släkten. Till de av fru RAMSAY lämnade bevisen, vilka på visst håll blivit betvivlade, kan här framföras ett heraldiskt bindande till stöd för riktigheten av hennes forskningar.

Man har icke haft sig bekant vad de olika medlemmarna av dessa två med varandra sammanblandade ätter vetat om sitt rätta ursprung.

När VON STIERNMAN på 1750-talet av okänd anledning utgav sin stamtavla, kunde ingen betvivla riktigheten av hans uppgifter och därför kan man ej heller förvåna sig över, att då levande medlemmar av Fulkila ätten haft något att invända däremot. Men att överstelöjtnanten Anders Erik Munck, död 1779, ej betvivlat uppgiftens riktighet, framgår av att han långt dessförinnan begagnat Munck af Fulkila vapnet, liksom hans söner, födda på 1740-talet, vilka 1788 blivit upphöjda i friherrligt stånd. Om ock denna gren av ätten i god tro nyttjade Fulkila vapnet, hade dock tidigare generationer bl.a. Anders Erik M:s farfarsbroder ryttmästaren Klas Munck en rättare uppfattning om sin härstamning, emedan han i sitt sigill förde Sommernäs ättens vapen[2]. Han avled dock redan 1716 som krigsfånge i Tobolsk. Hans fader kaptenen Anders Munck hade anhållit om rätt att bli intagen på sin farbrors överste Anders Muncks adliga nummer, »men troligen ledde», säger JULLY RAMSAY, »hans ansökan till ingen åtgärd, ty adelsbrevet, som han begärde, omnämnes ej».

I alla fall förde Klas Munck sin 1649 på nytt i Sverige adlade farsfarbroder Anders M:s förbättrade vapen en halv munk omgiven av tre röda heraldiska rosor och icke ättens ursprungliga, utan mittelfigur. Klas Munck blev tillfångatagen under slaget vid Storkyro, där tre av hans brorsöner deltogo, bl.a. Anders Erik Muncks fader kornetten Johan Munck, död 1759. Egendomligt förefaller det, att dessa varit okunniga om det vapen, som fördes av deras farbror Klas, men detta måtte dock ha varit fallet, ty annars hade de blivit uppmärksammade på misstaget och förblandningen mellan dessa två frälsesläkter kunnat undvikas.

Överste Anders Munck till Palikais i Somero, död 1678, var tre gånger gift. Om den första hustrun ha inga uppgifter förelegat. Den andra hette Maria Eleonora von Preen och den tredje var Elin Ramsay.

Vid Österbottens södra härads ting (Nykarleby socken) 1698 inlämnade rådmannen Johan Carlsson [Juniander] en skrivelse angående ett hemman han övertagit av sin svåger borgmästaren Wilhelm Ross, som tidigare ägts av hans svärfader Claës Witting[3]. Brevet var av följande lydelse:

Wijdare inlade Herr Rådmannen Johan Carlsson, fölliande skriftelig protest: Såsom min Sahl. svåger, fordom Borgmästaren Herr Wilhelm Ross, nämnde Anno 1677, migh och min k. hustru frijskiänka den fordran, som han till min Sahl. Swärfader, Claas Wittincks hemman, mente sigh hafwa, och Iagh i föllie der af, igenom laga medell samma hemman uthur fremmandes händer, som då hemmanet höfdade, återtogh, då iagh och den för hemmanetz Cultur och bebyggiande måste förnöija, som härads- och lagmansdoomar nogsampt uthwijsa, såsom Iagh och åfta söökt hoos Herr Häradshöfdingen (Johan Ross), som i samma förmente fordran Interesserar Så Mundt som Skrifftliga att fåå weta hwad han för protention i samma hemman begiära wille, men aldrig kunnat fåå något kathegoriskt Swar, uthan ähr mäst hugnat med löffte, att han heelt och hållet wille migh, och dhe mine Skiänka och eftergifwa sin rätt, tes munttliga i förledne Winttres, med handsträckning låfwade, sig aldrig något forka (?) uthi min lijfstijd, hwilket i denna swåra tijden migh och min hustru härtil hugnade, hwarför såsom iagh haar andra medArfwingar, som ähr Sahl. Reinhålt Wittincks sampt Sahl. Anders Muncks barn, hwilka alle gifwit sigh derh söte tanckar, att hemmanet uthan löse falla dem till, hwar på, dhee åffta urgerat: Ty Tyckte migh Rådligt att upbuda hemmanet på Rådstugun, att iagh i längden så mycket säkrare Den och Disponera Kunde, Men förnimmer emoth all förmodan Herr Häradshöfdingen nu uthan den ringaste Communication Och migh heelt owitterligit försåt hemmanet åth een fremmande, Ty förmodar iagh effter lag migh wara närmar på min Käre hustrus wägnar eller och mine barn, hwilka rättaste bördemän ähro, samma hemman att inlöösa medh så många penningar till köparen igem, när Herr Häradshöfdingen migh upwijsar sin doom, huru wijda han till hemmanetz försälliande ähr berättigat, hwarför iagh i medler tijd medh denna min skrifft, moot berörde hemmanskööp protesterar och beder att den högdtärade Rätten täcktes detta ad acta föra, förblifwandes uthi öfrigt den högdtärade Rättens Tienstskyllig.

Johan Carlsson [Juniander]

Hwilka protester till wijdare laga uthslagh wijd een opartisk Rätt ad notam tages.[4]

Bland andra arvingar omnämnes även svågern Reinhold Wittings och Anders Muncks barn. Denne är säkerligen identisk med överstelöjtnanten vid Österbottens regemente, senare översten Anders Munck, som således i sitt första giftermål äktat en icke namngiven dotter till rådmannen och t.f. borgmästaren i Nykarleby Claës Witting, död 1645[5].

Äktenskapet ingicks omkr. 1639 förutsatt, att sonen Lorens (1640-1660) varit älst. Om än inga andra barn äro kända ur detta äktenskap, måste detta dock ha varit fallet att döma av Johan Carlssons inlämnade skrift, och att de 1698 varit vid liv. Om dessa saknas alla uppgifter, men i ingen händelse kunde det ha varit någon son, ty i så fall hade Anders Munck icke efter sonens ur tredje äktenskapet Anders död 1670 anhållit om tillstånd för sina döttrar att i strid med Norrköpings besluts villkor få ärva hans förläningsgods.

Till dessa meddelanden om hans första äktenskap och barn ansluter sig följande uppgift, vari omtalas ytterligare en okänd dotter, erhållen ur Masku och Virmo häradsdombok för år 1696[6]. Där omnämnes en löjtnant Petter Lundström, bosatt på Mäki rusthåll i Pöytis socken, som i sitt första äktenskap varit förenad med Anna Maria Munck, dotter till översten Anders Munck från Palikais. Hon avled före 1689, då mannen gifte om sig med Brita Hacks. Deras döttrar Helena och Anna voro 1696 omyndiga.

Om Anders Muncks farmors Kristina Bartholdusdotters härstamning jfr A. R. CEDERBERGs bidrag till släkten Somerus-Tudeers äldsta led på annat ställe i detta häfte av »Genos».

Noter

[1] JULLY RAMSAY, Munck af Fulkila och Munck af Sommernäs (Förhandlingar o. Uppsatser 16, 1902), ss. 198-204.

[2] Se Klas Muncks brev till generalen K. G. Armfelt: Det stora nordiska kriget, brev till K. G. Armfelt. R. A. Stockholm.

[3] Vol. ss 20, fol. 271 c. R. A. Helsingfors.

[4] Benäget meddelande av herr BO WITTING.

[5] H. HORNBORG, Witting (Genealogiska Samfundets i Finland Årsskrift XI 1927) s. 369.

[6] Benäget meddelande av fil. mag. P. H. LINDBERG.


Genos 11(1940), s. 65-68

© Tekijät ja Suomen Sukututkimusseura - Författarna och Genealogiska Samfundet i Finland

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1940 års register | Årgångsregister


Genos articles published by and copyright The Genealogical Society of Finland
The original article can be found here

Personal tools
blog comments powered by Disqus